Skräck i pandemins tid
Rädslor. Vad kan skräcken lära oss när hela vår tillvaro präglas av ett osynligt hot som sprider sig till världens alla hörn? Skräckförfattaren Madeleine Bäck tror att den får oss att tänka klarare genom att vi lär oss att förstå vår rädsla.
Mänskliga möten ska undvikas så gott det går, säger råden. Därför riggar jag upp den bärbara datorns kamera med riktning mot min lägenhets mindre stökiga delar och ringer upp skräckförfattaren Madeleine Bäck. För att prata om skräck och rädsla. Hon har skrivit en skräcktrilogi som utspelar sig i Gästrikland och kommer ut med en samling skräcknoveller nästa höst. Skräck är hennes jobb. Men blir hon själv rädd?
– Absolut, jag kan fortfarande bli rädd. När jag blir det blir jag skitglad, säger hon. Två filmer som verkligen skrämt mig de senaste åren är The Conjuring och Insidious.
– Jag håller på med en faktabok om skräck för ungdomar. Till den har jag intervjuat forskare om vad som händer när vi blir rädda. Det är jättespännande, säger hon.
Skräcken tränar hjärnan att hantera otäcka situationer, berättar Bäck. När vi sitter framför tv:n eller i ligger i sängen med en läskig bok händer samma saker som vid en otäck situation i verkliga livet. Pulsen går upp, vi får tunnelseende. Stressen kickar in. Allt sker inne i reptilhjärnan vid amygdala.
– När det händer vill vi göra tre saker. Fly. Slåss. Eller spela död. Vi blir helt enkelt dummare än vanligt. Om man då tränar på att hantera rädslan blir man bättre på att känna igen rädsla och känslan som kommer efteråt. En känsla av eufori, jag kom ut på andra sidan och jag dog inte.
Det som händer då är att vi vet när vi är rädda. Vi känner igen våra primitiva delar och får en ökad självmedvetenhet.
– När man är van att konsumera skräck och att bli rädd lär man sig att känna igen de här reaktionerna. Då kan man tänka, nu är jag rädd, nu talar mina primitiva delar. Alla politiker och medier spelar på det. Det är hot hot hot. Oavsett om Donald Trump pratar om mexikaner eller pandemin så är det de här delarna i hjärnan han vill komma åt. Då går människor med på vad som helst. Allt för att hålla hotet borta. Nu när vi lever i en pandemi är det rimligt att hålla huvudet kallt.
Madeleine Bäck känner inget jättesug efter skräck som handlar om virus som utrotar mänskligheten. Hellre något med komiska inslag där det otäcka får växelverka med det roliga. Men egentligen anser hon inte att kopplingen till de värsta undergångsromanerna är särskilt stark.
– Nej. Men det är snarare den dystopiska kopplingen som jag tycker är otäckare just nu. Vad som händer om vi låter rädslan styra för länge. Risken är nog större för Handmaids tale än mänsklighetens undergång. Smittan används för att implementera militärregimer. Vi ser hur lätt det är att angripa rättigheter vi tagit som självklara. Det är mycket farligare än viruset.
– Vi kan se det här som en brandövning för vad som väntar oss med klimatförändringarna. Då kommer vi att få se fler snabba pandemier. Vad händer om vi får malaria i Sverige? Klimatkrisen är hundra gånger värre än det vi ser nu, trädet faller bara långsammare.