”Sluta gulla med utländska chaufförer”
Darko Kmet är lastbilschaufför och bor i Marieholm. Han pratar perfekt skånska efter mer än 40 år i Sverige. Nu är Darko förbannad på Transportarbetaren. – Ni skriver en massa om utländska chaufförer! Att man ska tycka synd om dem. Det skitsnack, det är svenska chaufförer det är synd om, mullrar han.
Det var för ett par veckor sedan som Darko Kmet ringde upp redaktionen. Han hade precis läst vårt långa reportage om Polen och polackernas syn på EU. ”EU ett lyft för Polen” löd rubriken på förstasidan.
Darko var inte glad:
– Hur kan ni skriva så? Varför använder ni medlemmarnas pengar för att åka till Polen?!
Nu sitter vi hemma i Darkos kök. I en skånegård som ligger mitt ute på den vindpinade slätten. Jag har bett Darko utveckla sin kritik mot vår reportageserie, där målet är att beskriva villkoren för transportarbetare i länder som Rumänien, Ungern och England. Och nu i det här numret – Tyskland.
Han säger spontant:
– Det finns ingen annan yrkesgrupp som bemöts sämre är dragbilschaufförer. Förare som drar löstrailer. Vi behandlas sämre än hundar.
Darko är just nu arbetslös, efter många år som yrkesförare. Han tycker att synen på chauffören visar sig på många sätt, bland annat ute på kundföretagen.
– Ofta får man körningar med uppmaningen att leverera så fort som möjligt. När man sedan stressat på och kommer fram möts du av folk som vägrar prata med dig. Man får vänta i timmar på lossning, utan förklaring. Skulle man däremot kommit 15 minuter för sent till en tid som speditören utlovat blir det ett jävla liv.
– Kunder och speditörer, plus kör- och vilotidsreglerna, skapar enorm press och stress. De här små sakerna gör tillsammans att du blir olaglig. Att du ständigt måste oroa dig för att bli stoppad av en nitisk polis som jobbat 16 timmar i sträck, helt lagligt.
Sedan styr Darko Kmet in på de utländska chaufförerna. Underbetalda förare som kör i Sverige och ofta inte har råd att äta eller fika på vägkrogarna.
– Det så ni beskriver dem i Transportarbetaren. Ni gullar med dem. Varför skriver ni inte om svenska chaufförer i stället? Vi kan inte kasta sopor och böteslappar genom sidorutan, utan att det får konsekvenser. Boten kommer hem i brevlådan i så fall.
– Alla som någon gång kört på Spanien eller Italien vet att man regelmässigt blir bestulen. Öststatschaufförer blir aldrig bestulna i Sverige. Det förekommer inte. Säg att du blir inblandad i en trafikolycka i Polen. Du kommer över huvud taget inte därifrån med mindre än att du tar på dig skulden. I Sverige är det tvärtom. Utländska förare släpps för att polisen inte förstår deras språk.
Vad är då lösningen på utvecklingen i Europa? Hur ska Transport och resten av fackföreningsrörelsen hantera den lönedumpning som uppstått i spåren av unionens fria rörlighet? Jag ställer frågan till Darko. Han tar till en metafor:
– Om du är på väg nedför Hallandsåsen utan bromsar på lastbilen så kan du välja att svänga av motorvägen direkt. Eller fortsätta och rulla snabbare och snabbare, mot en betydligt värre katastrof. Vi har kommit väldigt långt ner i backen nu…
Okej, men om Transport, övriga LO och svenska politiker ändå vill försöka påverka utvecklingen; vilka åtgärder krävs?
Darko tänker ett par sekunder och säger:
– Det är inte de utländska chaufförernas fel att de hamnat här. Det är systemets. Men förarna måste sköta sig. Följa samma regler som svenska förare gör.
Men löneskillnaderna kvarstår, invänder jag. Många utländska förare kör för en bråkdel av en svensk lön och de har inte råd att betala för dusch och toalettbesök…
Darko Kmet suckar.
– Snacket om att svensk lön ska gälla i Sverige är bra. Ni som är höjdare i facket är inte hungriga längre. Ni slåss inte. Samma sak med politikerna. Jag har inte varit så politiskt engagerad, men det jag vet är att som framgångsrik politiker måste du vara duktig lögnare.
Han medger sedan att det inte finns någon enkel lösning på åkeribranschens problem. I stället övergår han till att på nytt beskriva konsekvenserna av den nya europeiska arbetsmarknaden.
Själv har han kört två korta perioder för åkeriet MPG Transport i Marieholm. Det är ett företag som haft uppåt 30 dragbilar och enorm personalomsättning. Transport har blivit kontaktat av en rad förare som haft svårt att få ut lönen.
Darko gick en egen match mot åkaren. Det slutade med att Darko tog hem dragbilen och parkerade den på gårdsplanen. När åkaren ringde sa Darko att bilen fanns att hämta där. Men då skulle han ha ut sin lön först.
För säkerhets skull kopplade Darko ur ett par säkringar – om det nu var så att arbetsgivaren skulle komma nattetid. Med reservnyckel.
– Det löste sig. Jag fick mina pengar, flinar Darko.
Vi går ut på gårdsplanen för att titta på taket som blåst av från byggnaden som tidigare varit svinhus. En hagelskur drar in från öster. Himlen är svart och det åskar olycksbådande.
Jag tackar för fikat och sätter mig i bilen. Kör i riktning mot Göteborg. På väg uppför Hallandsåsen övergår regnet i snö. Iskall aprilsnö. En strid ström av dragbilar passerar. Många av dem är utländska.