Sopig pension inget för Zäta
Stolt arbetare. Tommy ”Zäta” Zetterqvist är stolt sopgubbe – från den tid då yrket var eftertraktat. Som tidigare facklig kämpe har han ett och annat att säga till Stefan Löfven och regeringen. Om a-kassa, sjukpenning. Och en pension som går att överleva på.
Tommy Zäta släpper loss en salva om svikande karriärister, högersossar och havererade pensioner, när jag först ringer upp.
– Arg? Nä, det är bara som jag låter, säger han när vi ses efter dagens arbetspass i Göteborg.
Eller Blöteborg, som en chaufför skämtar. Passande denna ihärdigt regnande vinterdag. Tommys långa hår är samlat i en svans, fingrarna pryds av dödskalleringar. Han är fit, har hållit sig i form, inte minst genom träningen med arbetskamraterna.
Först tyckte han de var galna. Slet som djur för att få en eftermiddag i veckan ledig för träning – som hockey-bockey, fotboll och golf. Men snart var han själv inne i det.
Frågor behövs inte. Tommy drar hela sin yrkeshistoria från det han fick höra att han saknade läshuvud, borde skaffa sig ett jobb och tjäna pengar. Där finns en stolthet. Att han tackade nej till en möjlig karriär inom Socialdemokraterna, för att hans fackliga åsikter stundtals gick på tvärs. Jobbet som gruppledare på Renova lämnade han också, efter bara tre veckor.
– Du är en av oss nu, sa ledningen. Men jag kunde ju inte sluta lyssna på jobbarkompisarna, som visste hur saker och ting fungerade.
En klassfråga
Tommy spänner ögonen i mig. Det handlar om klass, att veta var man hör hemma: Bland arbetarna.
Efter många år lämnade han sina fackliga uppdrag och på internationella kvinnodagen, den 8 mars, fyller han 65 år. Men pension är inte att tänka på.
– Jag skulle inte få ut mer än ungefär 15 000 kronor, plus tjänstepension. Det räcker inte att leva på. Här krävs ändring! Regeringen måste börja värna om arbetarfolket igen så att vi som slitit ut våra kroppar i jobbet har råd att gå i pension.
Men därmed inte stopp. Samhällets skyddsnät som alla skattebetalare bidrar till har havererat, anser Tommy. Han talar om sjukförsäkring och a-kassa, som arbetarna en gång byggde upp. Försäkringar som nu ofta ger kalla handen när anställda begär ersättning vid sjukdom, arbetsskador och arbetslöshet.
– Vi arbetare behöver större trygghet. En myndighet som växt sig över huvudet ska inte säga till mig att artrosen jag fått i jobbet är medfödd. Vi måste börja få ut av alla försäkringspengar vi betalat in, säger Tommy Zäta.