Stora prisskillnader för en och samma flytt
Flyttupphandling. Drygt 234 000 för en kontorsflytt. Eller knappt 48 000 kronor. Försvarsmakten valde det billigaste. Bakom det låga priset finns en flyttkoncern som skapat stora rubriker genom åren.
På baksidan av miljöföretaget Renovas kontor i Göteborg har flyttbilen backat till vid en entrédörr. På skåpet står det Movare. En ung kille kommer ut med en tung blompotta på pirran. Han är från Slovakien.
– Arbetet är okej. Lite tungt ibland förstås, säger han på engelska.
I många år var flyttningar en verksamhet som lockade till sig även mindre nogräknade entreprenörer. Här kunde arbetslösa och folk med kronofogden i hälarna rycka in och jobba svart – vid sidan av fasta mer erfarna flyttarbetare.
I dag har branschen bytt skepnad, uppger flera bedömare. Mycket av svartjobben är borta och daglönarna har ersatts av migrantarbetare från länder som Polen, Estland eller Syrien.
Samtidigt har konkurrensen och prispressen ökat ytterligare genom de 100-tals personer som erbjuder lätt lastbil och billig bärhjälp på sajter som Blocket.
– Glöm försäkringar. Glöm trafiktillstånd och F-skatt. Och räkna med två tons överlass när Blocket-aktörerna flyttar ditt bohag, säger en flyttföretagare som beskriver dagens marknad som ett getingbo.
100 svartjobbare
Mest turbulens skapade branschens dåvarande gigant, NFB, för 15 år sedan. Företaget hade inlett ett nära samarbete med en underentreprenör som hade uppåt 100 svartjobbare i stallet.
Ägaren till svartfirman satt inne på NFB:s kontor i Stockholm och arbetade som transportledare. Fifflet uppdagades och transportledaren dömdes till ett långt fängelsestraff.
I dag är NFB och koncernens nya dotterbolag Movare och Eterne en av flera aktörer som ofta vinner kontrakt vid offentliga upphandlingar. Genom Movare har NFB tagit sig in på Göteborgsmarknaden och Eterne opererar på hemmaplan, i Stockholm. I Malmö finns NFB genom bolaget Freys express international.
Under många år har staten och kommunerna upphandlat stora mängder flyttjänster.
I början av 2019 genomförde Försvarsmakten en offentlig upphandling av kontors- och bohagsflyttar. Prisgapet är stort mellan de bolag som lämnat anbud på det paket av tjänster som Försvarsmakten efterfrågar.
I den norra halvan av Sverige satte NFB-bolaget Eterne priset till 47 860 kronor. Den dyraste konkurrenten ville ha nästan fem gånger så mycket för exakt samma jobb.
I Sydsverige erbjöd systerbolaget Movare också 47 860 kronor för Försvarsmaktens flyttuppdrag. Alltså på kronan samma pris. De tre konkurrenterna som lämnat anbud låg alla kring det tredubbla.
Extrema spann
Transportarbetaren har granskat ett 20-tal upphandlingar där statliga myndigheter eller kommuner köper flyttjänster. Resultatet visar ofta på extrema spann mellan högsta och lägsta bud.
Borås kommun är ett exempel. Sex anbud kom in till upphandlingen som skedde nu under våren. Movare var återigen billigast med drygt 200 000 kronor för ett paket av flyttjänster. Högst låg LBC Borås, med 1,5 miljoner. För samma arbetsinsats.
Hur är det möjligt med 600-700 procents skillnad? Alla bolag har – eller borde ha – ungefär samma kostnader för lastbilar, bränsle, personal, försäkringar och magasinering av kundernas gods.
Ett sätt är att göra som Blocket-firmorna – köra med lätta lastbilar. Då slipper företaget undan krav på färdskrivare och kör- och vilotidsregler. Kruxet är att bilarna normalt bara får lasta 500 till 900 kilo, innan maxvikten på 3 500 kilo är nådd.
– De lätta flyttbilarna rullar med stora överlass i princip hela tiden, säger en flyttåkare. Man kan beställa ”lätt-skåp”, då går det på runt 1 100 kilo. Men det räcker inte heller om man fyller lastbilen.
Nollbud
Nollbud är ett annat fenomen som rör upp känslorna vid de offentliga upphandlingarna. Flera exempel finns där flyttföretag offererat tung eller lätt lastbil, med chaufför, för noll (0) kronor. Mölndal, söder om Göteborg, är ett sådant fall. Här erbjuder Movare gratis lastbil med förare.
– Fast företaget tar igen det på andra poster. Flyttkartonger kostar 40 kronor styck. Det är mer än dubbelt så mycket som andra brukar ta, säger en annan flyttentreprenör som vill vara anonym.
I Mölndal är det inte bara flyttkartongerna som är dyra. Movare vill ha 390 kronor i timmen för varje tillkommande expressarbetare. Ett pris som ligger över vad andra erbjuder i likartade kommunala upphandlingar.
När landstinget i Västerbotten nyligen upphandlade flyttar inom vården vann Umeå stadsbud kontraktet. Priset för en expressarbetare är 245 kronor i timmen. Arbetsledare kostar 400 kronor. Samtidigt kommer landstinget undan med noll kronor i timmen för packmästare och tunggodsarbetare.
Bortkollrade
Är det en bra eller dålig affär totalt sett för landstinget?
En initierad röst som vill vara anonym säger:
– Jag uttalar mig inte om specifika företag eller uppdrag. Men upphandlarna blir bortkollrade. De har inte hängt med i det här pristricksandet. Det är också vanligt med överdebitering.
– Flyttföretag tar betalt för åtta flyttgubbar, men skickar bara fem. Kommunerna har sällan koll. Låt säga att en rektor beställer en möbelflytt inne på en skola. Räkningen kommer till kommunen. Ingen vet vilka som var där och gjorde jobbet.
Flera erfarna flyttföretagare beskriver hur olika aktörer – flyttbolag – satt i system att begära ut alla offerter som skickas in vid upphandlingarna. Buden fingranskas i jakten på misstag eller felgrepp. Saker som kan ligga till grund för en överklagan med krav på ny upphandling – eller att ett visst bolag ska diskvalificeras.
Dölja priser
Granskningen kan också vara en förklaring till att fler och fler flyttfirmor begär sekretess kring sina inlämnade anbud. Sekretessbegäran handlar ofta om att dölja exakta priser för olika tjänster.
Transportarbetarens mål var ursprungligen att jämföra timpriser för expressarbetare i de olika upphandlingarna. Det visar sig omöjligt, eftersom en rad kommuner och myndigheter bara redovisar en klumpsumma på sista raden.
I Uppsala kommun är alla prisuppgifter sekretessbelagda. När Transportarbetaren begär ut handlingarna går det inte ens att kolla om det var lägsta anbudet som vann.
Efter skandalen med svartjobbarna satsade flyttkoncernen NFB hårt på att förbättra sitt rykte. Man anställde fler egna expressarbetare – i stället för att regelmässigt ta in underentreprenörer.
Transportarbetaren har pratat med flera flyttföretagare som alla är kritiska mot NFB-bolagen Movare och Eterne. Ingen vill träda fram öppet, men kritiken gäller främst prisdumpning och så kallade nollbud. Även andra flyttföretag pekas ut för att använda sig av samma strategier.
På Movare i Göteborg är ett 30-tal flyttarbetare med i Transport. Hur ser de på företaget och prisbilden vid offentliga upphandlingar. En röst säger:
– Vi vet inte hur upphandlingarna ser ut, vi utför bara jobbet. Jag har ingen inblick i ekonomin heller. Allmänt sett tycker jag att villkoren blivit sämre i branschen. Det är mycket inhyrning av personal.
– Jag jobbar med allt från infödda svenskar till öststatskillar. I Movare har vi alla möjliga former av anställningar. En del fasta tjänster. Folk som får dagskontrakt. Eller på timme. Här, liksom i andra flyttföretag, är det vanligt med bidragsanställningar.
Oförändrade priser
Flera företagare uppger att priserna på flyttjänster är desamma i dag som för tio år sedan. Arbetaren på Movare ser stat och kommuner som huvudansvariga för en spiral som stadigt gått nedåt.
– Det är hela tiden lägsta pris som gäller. Skatteverket borde granska branschen mer. Tyvärr är det inte många flyttgubbar kvar av den gamla stammen. Nytt folk kommer in i stället. Med en annan attityd.
– Det är synd. Det är ett hantverk att vara expressarbetare.
Sami Engholm är platschef på Movare i Göteborg. Försvarsmakten och Borås kommun är två exempel där Movare lagt mycket låga anbud.
Hur gör ni för att få verksamheten att gå runt?
– Vi försöker bedriva en så hållbar och lönsam verksamhet vi kan genom hårt arbete och effektivitet. Vi tror att en faktor är att se affärsmöjligheterna i varje enskilt uppdrag.
Hur vanligt är det med utländsk arbetskraft i er verksamhet?
– Vi anlitar ingen utländsk arbetskraft. Vi anställer de personer som söker jobb och som vi finner vara lämpliga.
Kritiker säger att det generellt sett är mycket vanligt med överdebiteringar i branschen. Man tar betalt för åtta flyttarbetare, men skickar bara fem. Hur ser Movare på sådana uppgifter?
– Jag tror inte att det hör till vanligheterna att en kund eller beställare inte kan se skillnad på fem eller åtta personer. Min uppfattning är att den kritiken oftast kommer från företag eller personer som förlorat ett avtal eller inte förstått utvärderingsmodellen.
Nollbud orsakar också debatt. Hur fungerar det när ni erbjuder tjänster för noll kronor i timmen?
– I de fall vi lämnar anbud på enskilda tjänster eller produkter för noll kronor så handlar det i regel om en tjänst eller vara som den upphandlande myndigheten inte har någon historik att efterfråga, och där vi gör bedömningen att efterfrågan framledes också kommer att vara noll eller liten.
– Men det är också vanligt att vi bedömer att viktningen inte är konstruerad efter inköpshistorik eller verkligt behov. Då kan vi i stället ta högre betalt för andra tjänster samtidigt som vi kan sänka vår totala utvärderingssumma.
