Störst och alltid på topp
Norrbotten. Kronan bland avdelningar i ett avlångt land. Så beskriver någon på kontoret lite på skämt avdelning 26. De långa avstånden längst i norr är inget hinder i arbetet: Att förbättra medlemmarnas villkor på arbetsplatserna.
Det kan bli den sista digitala Månadens avdelning. Transportarbetaren träffar sex medarbetare från Lulekontoret i Teams. Fast egentligen är bara två på plats på det stängda kontoret på Kyrkogatan denna dag.
– Pandemin har givetvis påverkat arbetet det senaste året. Vi har ju inte kunnat ha yttre verksamhet som vanligt, och varit restriktiva med att resa runt för att inte riskera att smitta andra, säger avdelningsordförande Cristian Bergvall.
– Men digitala utbildningar har också inneburit att många nya ansikten dykt upp, medlemmar som annars kanske skulle tyckt det var för krångligt att ta sig hit. Så det ska vi fortsätta med, att kunna vara med också på möten digitalt, även när den vanliga verksamheten nu kommer i gång.
I slutet av september var det uppsökeri, vid E4:an i Harrbäcken norr om Piteå, för första gången sedan covidrestriktionerna slog ned.
Alla välkomnar öppningen som är på väg. Att komma ut på arbetsplatserna. Möta medlemmar, förhandla ”på riktigt”. Att täcka hela Norrbotten, landets till ytan största avdelning, ser de inte som ett problem. Kanske är frågan om avstånden typiskt sörländsk. Möjligen skulle transportarna i norr önska mer bilddokumentation, som visar hur det är ute på arbetsplatsen för många av medlemmarna – de som kör långa sträckor på vägarna i jobbet – också i tidningen.
– Förra veckan var jag upp till Kiruna, 80 mil över dagen, säger Robert Savela.
Han är regionalt skyddsombud (RSO) och utifrån uppdraget ser han just möjligheten att påverka ute på arbetsplatserna som det mest givande i jobbet:
– När man först ser att här har vi ett problem, och sedan kunna ge vägledning för att medlemmar ska få rätt i försäkringsärenden, ersättning för arbetsskador – den glädjen, också i små segrar, är mycket värd.
Även över Teams märks det att de på avdelningskontoret ”goes way back”, att det är högt i tak och att sammanhållningen är god. Men nästa gång hoppas jag att vi möts ute.