Krönika. Det finns en bok jag ständigt återvänder till när jag vill få bekräftelse eller hämta argument och det är Anneli Jordahls bok Klass – är du fin nog? Nästa år firar den 20 år men den är minst lika aktuell i dag som när den släpptes. Då, 2003, talade ingen om klass, men tack vare Jordahls bok kom klass upp på tapeten igen.
Krönika. När jag var barn bodde jag och min tyska mamma i en liten by där alla, utom mamma, var ”inrikes födda”. Vi var annorlunda. Mamma bakade tyskt surdegsbröd och vanliga pålägg på smörgåsen var smör, Teewurst och skinka från Schwarzwald. De kvällar hon inte jobbade åt vi Abendbrot.
Krönika Marknadshyror skrämmer skiten ur mig. För vår lilla trea i en förort till Stockholm betalar vi, i skrivande stund, 9 574 svenska riksdaler i månadshyra. När vi flyttade in 2009 var det en så kallad nyproduktion.
Krönika. "jag är också människa / jag behöver mat på bordet / ett jobb att gå till / värdighet / jag är inte osynlig" Ovanstående ord är inledningen på Jenny Wrangborgs dikt "Jag är människa" och det är den jag tänker på när jag läser ett pressmeddelande från mitt bevakningsföretag.
Krönika. I september är det val. Precis som alla andra valår talas det om detta val som ett ödesval och den här gången är jag faktiskt benägen att hålla med.
Krönika. Jag har en teori. Den är helt ovetenskaplig men den går ut på att ju mer friskvårdsbidrag en arbetsgivare erbjuder, desto mer värdesätter arbetsgivaren sina arbetstagare.
Krönika. För två år sedan förvandlades min kompis till prepper. Hon kastade ut böcker och andra ”onödiga” saker och fyllde skåp och hyllor med konserver och torkad mat. Checklistan som finns i broschyren "Om krisen eller kriget kommer", utgiven av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), har hon följt slaviskt.
Krönika. I Sverige tjänar en näringslivstopp mer än 65 arbetare. Vad blir det per år? 25 miljoner? Mitt i pandemin växte inkomstgapet. När arbetare avstod löneökningar gjorde samhällets ekonomiska elit det motsatta.
Krönika. Matlådan: Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles underbar. Lunchen är, för många arbetare, höjdpunkten på dagen och så även för mig. Jag har en halvtimmes lunch och på en halvtimme hinner jag inte gå till en lunchrestaurang, vilket de facto är bra för min ekonomi.
Skrivlust. Arbetare i 40- och 50-årsåldern behöver någon att identifiera sig med. Det tycker Alexandra Einerstam, som gick LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Nu vill hon skriva om sin egen generations vardag.