Davids krönika. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.
Davids krönika. Egentligen vill jag inte skriva det här. Det som har hänt, har hänt. Någon i en Tesla gjorde ett misstag i halkan vid avfarten till Sillekrogs parkering, en lastbilschaufför (jag) blev påkörd efter att Teslan studsat in i trailern.
Davids krönika. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.
Davids krönika. Det är mörkt nu. Min mamma har gått bort. Solen skiner visserligen nästan för jämnan men hos mig är det ständig halvskymning.
Davids krönika. Årets lilla löneförhöjning har kommit och snart drar nästa års avtalsrörelse i gång. Efter vad man kan läsa blir det ett normalt avtal inom transportbranschen. Ett som följer industrins så kallade märke. Alltså drygt två procents lönelyft. I vart fall arbetsgivarna verkar nöjda. Men hur kan de vara det?
Davids krönika. Vad är det som händer? Den socialdemokratiska regeringen för en delvis ultrakonservativ politik med genomförande av marknadshyror och förändringar i anställningsskyddet. Något som inte ens Moderaterna vågade föreslå.
Davids krönika. Jag borde egentligen inte skriva om det här för ingenting hände ju. Eller nästan inget, där jag låg mörbultad men i stort sett oskadd på lastbilsparkeringen i Sillekrog.
Davids krönika. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.
Davids krönika. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.
Davids krönika. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”.