Åren efter millennieskiftet upplevde Sverige en deckarboom som saknar motstycke. Kvinnorna klev in på den manliga arenan med vardagsrealism och psykologi. I dag har genren en helt ny bredd, något tyckarna i de litterära salongerna ofta missar när de oroar sig över förflackning och kommersialisering.
Europas finaste samling av motorcyklar finns sannolikt i Sollentuna, strax utanför Stockholm. På museet MC Collection kan man beskåda allt från 120 år gamla mopedliknande rariteter till snabba racingmaskiner. Här står också hojarnas Rolls-Royce. En Brough Superior, värstingmodellen som Lawrence av Arabien körde ihjäl sig på.
Korv är trendigt. Till och med trendigare än surdeg. Korv är också kamp. Det visade folket i Dalby. I år är det 116 år sedan de första korvgubbarna dök upp i Sverige. Då var gubbarna kvinnor som sålde varmkorv med mos för 20 öre.
Road movies är en egen filmgenre som lånat drag från en rad andra områden, bland annat gangsterfilmer och västern. Rötterna kan spåras ända tillbaka till det 2 700 år gamla dramat Odysséen, där huvudpersonen irrar omkring i tio år innan han till slut hittar hem. När höstmörkret faller är det läge att huka i tv-soffan med road movie-klassiker som La strada, Wild at heart eller varför inte den hyllade finska filmen Lapland Odyssey.
Huvudpersonen i författaren Mian Lodalens självbiografiska bok ”Dårens dotter” är Connie. En liten tunn arbetartjej, vild som fem grabbar – utom på lektionerna, där somnar hon. Connies mamma begår självmord. Hon adopteras bort och längtar ständigt efter sin hämningslösa, roliga och fullständigt opålitliga pappa. Han, som styvpappan kallar ”dåren”. Jag stämmer träff med den vuxna Connie. Tror jag.
Serietecknaren Nanna Johansson klampar in med leriga stövlar, vänder upp och ner på begreppen och trär verkligheten ut och in. Nu finns hennes nya seriealbum ”Välkommen till din psykos” att skratta till.