Ledare. Återigen har en lastbil använts som dödligt vapen, riktat mot vanliga civila människor. Det är djupt tragiskt och sorgligt. Sorgligt också för alla lastbilsförare som än en gång hamnar i fokus i ett negativt sammanhang.
Å chaufförernas, ja hela åkerinäringens, vägnar är jag orolig för konsekvenserna.
Jag tänker på öppenheten som rått inom åkeribranschen. Som redaktör för tidningen Transportarbetaren har jag under 20 års tid haft förmånen att få klättra upp i hundratals lastbilshytter och från passagerarsätet fått se hur vardagen ter sig för yrkesskickliga förare i sopbilar, distributionsbilar, fjärrbilar…
Och det är inte bara jag som fått åka med. Många chaufförsbarn, barnbarn, hustrur och sambor har också kunnat se Sverige genom en stor vindruta.
Vad händer med öppenheten nu? Hur länge till kommer anhöriga och andra passagerare att tillåtas åka med i lastbilshytterna? Vilka andra regleringar och inskränkningar kan komma när det gäller tung trafik i tätbebyggda områden?
Dådet på Drottninggatan inträffade några hundra meter från Svenska Transportarbetareförbundets lokaler i Stockholm. Det är en vansinnesattack. Och ett hugg i ryggen på en bransch som redan får klä skott för buller, trafikolyckor och klimatpåverkan.
