Transport går vidare efter enkät om övergrepp
Sexuella trakasserier. Nu vet Transports förbundsstyrelse att sexuella trakasserier, kränkningar och övergrepp förekommer inom förbundet. Alla som är anställda eller har ett fackligt uppdrag ska inom kort få ett tydligt besked om vem de ska vända sig till om de råkar illa ut.
– Problemen finns här, precis som överallt annars i samhället, säger Maria Arkeby, kommunikationschef på Transport och en av dem som hållit i en enkät som gått till samtliga anställda och förtroendevalda.
Omkring 500 av 2 200 tillfrågade svarade på frågorna om sexuella trakasserier, kränkningar och övergrepp. Förbundet ville veta om och i vilken utsträckning detta finns på arbetsplatsen och i samband med kurser och utbildningar. Företagshälsovården var med både och utformade frågorna och tolkade resultaten.
Ett första besked levererades till förbundsstyrelsen i går.
– Vi vill inte gå ut med siffror, säger Maria Arkeby. Det är ytterst allvarligt att det förekommer, och givetvis allvarligt för de människor som har upplevt saker som de berättat om i enkäten. Men sett till hela organisationen bedömer jag det inte som alarmerande, jämfört med många andra delar av samhället.
Hon berättar att arbetet för att komma vidare med problematiken fortsätter.
– Vi måste bli bättre på att prata om svåra frågor, säger hon. Folk måste få veta vem de ska gå till om de är utsatta.
En tydlig lista med de personerna, avdelning för avdelning, kan bli ett första resultat av enkäten.
Undersökningen sattes i gång i höstas när en rad metoo-upprop hade satt fart på debatten. Kvinnor i en rad branscher och sammanhang vittnade om trakasserier, övergrepp och kränkningar. Även inom fackförbundsrörelsen.
På senhösten skrev en grupp kvinnor, aktiva i Transport, en debattartikel i denna tidning. De ville anonymt berätta om kvinnoförnedring i både transportbranscher och facket, och skrev bland annat:
”Som kvinna inom fackföreningsrörelsen anses det att du ska ha skinn på näsan och kunna ta det mesta. Även när skämten haglar ska du sitta tyst eller skratta med, för det måste se ut som att vi håller ihop, det får inte bli dålig stämning.”