Unga – arbetsmarknadens förlorare
Folkpartiet, Centern, Moderaterna och Svenskt Näringsliv ser sänkta ungdomslöner som det bästa receptet för att få in unga i arbetslivet. Men de yngre har redan halkat efter sina etablerade medelålders kollegor, visar en färsk forskarrapport om arbetslivets förändring.
Undersökningen heter ”Vid arbetslivets gränser” och beskriver hur arbetslivet förändrats mellan 1974 och 2010. Fram träder en tydlig bild av hur ungdomarna tappat mark i arbetslivet. På 1970-talet hade i stort sett alla medelålders svenskar (30–54 år) jobb. För de unga såg det också ljust ut, bara en av tio i åldrarna 20–24 år stod utanför arbetsmarknaden.
Nu, 35 år senare, har scenen förändrats radikalt. De medelålders (30–54 år) har fortfarande nästan samma höga förvärvsfrekvens. Bland de unga (20–24 år) är det däremot bara sju av tio som har jobb.
Tittar man på lönerna, så har de medelålders dragit ifrån ungdomarna på samma sätt, enligt rapporten. Unga (20–29 år) jämförs med gymnasieutbildade män (30–54 år). 1974 uppgick de yngres löner till knappt 80 procent av männens. Den skillnaden krympte allt mer, ända fram till 1981, då den började öka igen.
Nitton år efter trendbrottet, 2010, nådde de unga inte ens upp till 75 procent av de äldres löner. Ungdomslönerna hade halkat längre ner än när mätningarna inleddes 1974.
Är sänkta ungdomslöner rätt åtgärd för att få in fler unga i arbetslivet?
Frågan riktas till Irene Wennemo. Hon är huvudsekreterare i den statliga socialförsäkringsutredningen, som beställt rapporten av Institutet för social forskning, SOFI, vid Stockholms universitet.
– Många lyfter lönefrågan nu, men man kanske lägger för stor vikt vid just det. Att bara sänka lönen räcker ju inte om unga inte har den utbildning som arbetsgivarna efterfrågar.
Irene Wennemo resonerar kring inlärningstiden på ett arbete, som skiftar mellan olika yrken och branscher. Den tiden skulle kunna kombineras med lägre lön.
– Men då behöver man reglera utbildningsdelen, så att man lär sig det man ska, och kombinera med en tydligt avgränsad praktikperiod på en arbetsplats. Därefter måste personen komma upp i rimlig lön, annars är risken att det bara blir billig arbetskraft för företagen.
Centern och Folkpartiet var först ut att propagera för ungdomslöner med 75 procent av ingångslönerna. Moderaterna gav först kalla handen, men i somras hakade statminister Fredrik Reinfeldt på med ett förslag om 75 procent i lön. Det skulle kombineras med 25 procent studier på arbetsplatsen, med bidrag från staten för ungdomar upp till 25 år. Modellen ingick i den så kallade jobbpakten med Svenskt Näringsliv och LO, som nyligen sprack med buller och bång.
Transport tog tidigt avstånd från lägre ungdomslöner, men frågan rullar ändå vidare. Flera fackförbund har redan tecknat olika former av avtal med arbetsgivarparten om så kallad yrkesintroduktion med lägre lön för unga, däribland IF Metall, Kommunal och Handels.
Syftet med den aktuella rapporten är att få en säkrare bild av hur det egentligen står till på arbetsmarknaden.
– Ska vi få fler människor i arbete så måste vi veta mer om arbetslivet. Det finns väldigt mycket föreställningar om hur det ser ut, men få analyser av situationen, förklarar Irene Wennemo.
– Den mest slående förändringen är att det blivit så mycket svårare för unga att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Sysselsättningen bland unga har sjunkit. Det är en lång, utdragen process för de yngre att ta sig in i arbetslivet.
Kontentan av utredningen är, enligt Wennemo, att även ungdomar som utbildar sig ändå inte är garanterade att få ett arbete som motsvarar deras kvalifikationer. Allt för många hamnar på jobb, som de egentligen är överkvalificerade för.
– Matchningen tycks fungera dåligt.
Att utbildning inte riktigt lönar sig eller att många anställda arbetar i mindre kvalificerade yrken än de utbildat sig för, går igen även inom bemanningsbranschen. Det tyder ytterligare undersökning på, som gjorts vid SOFI (se ovan). Unga utgör en stor del av de uthyrda.
Trots dessa slutsatser vore det felaktigt att helt kasta studierna överbord, menar Irene Wennemo:
– Utbildning är viktigt, men det räcker inte. Ytterligare någon form av matchning måste till.
2009 infördes halv arbetsgivaravgift för unga upp till 26 år, för att sänka tröskeln in på arbetsmarknaden. I en rapport från LO, Avtal 2012 – Lägstalöner, lönespridning och arbetslöshet bland unga vuxna, granskas hur dyrt det är att anställa en ung vuxen.
Där framförs arbetsgivarnas argument att en yngre anställd producerar mindre än en äldre med längre arbetslivserfarenhet. Det kan stämma i vissa fall, anmärker rapportförfattaren, men samtidigt tjänar de unga ofta mindre, enligt kollektivavtalen. Till det kommer lägre avgifter för försäkringar, arbetsgivaravgifter (15.49 procent) och pension.
Summa summarum visar LO:s utredning att det kostar 18 procent mer för arbetsgivaren att anställa någon över 25 år på lägstalön än att anställa en ung vuxen på lägsta lönen.
Tillsammans med Hotell- och Restaurangfacket gjorde Handels, 2010, en undersökning av de sänkta arbetsgivaravgifternas effekter. Resultatet var magert. Inom detaljhandeln och hotell och restaurang, som sysselsätter många unga, hade andelen yngre minskat efter sänkningen. Dessutom hade antalet arbetade timmar sjunkit bland ungdomar.
Vän av ordning anmärker kanske att det 2009 var lågkonjunktur, men inom de aktuella branscherna steg både antalet arbetare och antalet arbetade timmar under de undersökta åren 2006-2009, anför LO. (Sänkningen av avgifterna skedde i två steg, 2007 och 2009).
Riksrevisionen, Finanspolitiska rådet och flera nationalekonomer hävdar att sänkningarna är dyra och ineffektiva.
Vad krävs då för att få in unga i arbetslivet?
Arbetsmarknaden skiftar och Irene Wennemo ser ingen enkel lösning. Hon lyfter fram lärlingssystem och yrkesutbildning med praktik, som yrkeschaufförs- och väktarutbildning inom Transports avtalsområden, som bra övergångar till yrkeslivet.
– Fordonsgymnasiet ligger i topp bland de unga som får jobb efter gymnasiet, så från den gruppen vill arbetsgivarna verkligen rekrytera. Ändå är yrkesutbildningen på gymnasiet ofta lite underdimensionerad. Kommunerna tycker att utbildningen är dyr.
Vore statligt huvudmannaskap bättre för yrkesutbildning?
– Jag vet inte, men staten skulle behöva ta ett större ansvar för att de utbildningar som näringslivet behöver verkligen finns.
Irene Wennemo tycker att Norges modell vore värd att testa i Sverige. Den innebär att unga går två år i skolan och två år som lärlingar.
I den nya gymnasieskolan har möjligheten till lärlingsutbildning permanentats i alla yrkesprogram. Det skedde efter en försöksverksamhet, som utvärderades av Nationella lärlingskommittén. Slutsatsen var att lärlingsutbildningen möttes av stort intresse bland både elever, skolor och arbetsplatser. Mindre företag var mer positiva och vart tredje bedömde att de kan ta emot lärlingar.
Två av tre arbetsgivare var inte beredda att ta emot lärlingar, enlig utvärderingen.
– Den vanligaste invändningen är att unga inte kommer i tid på morgonen. Det en äldre generation tar för självklart kanske inte alltid är det för de yngre, säger Irene Wennemo.
Är facket på rätt väg när man sluter olika typer av avtal för ungdomsintroduktion?
– Det är väldigt svårt att säga, generellt. Alla branscher ser olika ut, men det är ett intressant arbete som pågår. Det kan bli bra eller dåligt, men det är värt ett försök.
Sociologiprofessor Michael Tåhlin, vid SOFI, är en av dem som tagit fram rapporten om nutidens arbetsmarknad. Han instämmer i att unga är mindre attraktiva för dagens arbetsgivare, trots att de blivit billigare att anställa. För att råda bot på situationen med överkvalificerad arbetskraft på enklare jobb föreslår han en ökning av antalet mer kvalificerade jobb. Då skulle lågutbildade lättare komma över de enklare jobben, menar Tåhlin.
Wennemo är inte övertygad om att det verkligen råder brist på mer kvalificerade arbeten.
– Det är alltid svårt att avgöra. I Sverige växer också kraven på högt utbildad och specialiserad personal. Tåhlins lösning låter lite för enkel. Men det är tydligt att något med övergången från utbildning till arbetsliv inte fungerar. Något går trögt och vi måste fördjupa oss i vad.
Vad kan det vara?
– Tja, alltifrån småsaker till sociala och kulturella koder, oskrivna regler, som man måste ta till sig. Arbetsgivare, kunder och kollegor ställer många krav. För vissa kan det vara självklarheter, men inte för andra.
Irene Wennemo ger ett exempel från ett besök hos en plåtslagarfirma. De unga anställda åt inget innan de kom till jobbet och kroknade helt på förmiddagarna.
– När arbetsgivaren började bjuda på frukost på morgnarna vände det.
