Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.
Samtliga våra körningar är individuella och man vet inte vad man har framför sig. Det enda vi vet är att vi får möta cirka 15–20 nya ansikten varje dag i våra färdtjänstfordon. Vissa tar sig in utan hjälp. Men många måste vi ha nära kontakt med, då de behöver hjälp med bälte, spänna fast rullstolar samt bårar. Där känns det som vi har ”närkontakt av tredje graden”.
Sålunda är vi ofta cirka 30 centimeter från kundens ansikte. Vi använder munskydd, men hjälper det? Vi delar ut munskydd i fordonen, men vissa kunder nekar. När resenärer själva tagit vaccin så slutar de i stor grad att bära munskydd, men de kan fortfarande smitta oss.
Vår undran är varför vi inte får tillhöra prioriterad personalgrupp när det gäller vaccinering. Med tanke på att många inte känner symptom kan vi föra smittan vidare.
