Värt att veta om nya taxiavtalet

Taxi. Det nya avtalet för taxiförare väcker många frågor. Precis som tidigare öppnar uppgörelsen för olika avlöningsformer. På företag som saknar avtal är lönesättningen dessutom fri. Fast här kan skärpta krav i kommunala upphandlingar ändå få stor betydelse för chaufförerna.

Den 27 oktober enades Transport och Biltrafikens arbetsgivareförbund om ett taxiavtal som beskrivs som historiskt. För facket är målet att många fler förare ska få fast månadslön, i stället för dagens raka ackord.

Fast avtalet innehåller också en rad fallgropar:

• Den första är grundläggande. För att de nya reglerna ska gälla måste taxiåkeriet, arbetsgivaren, vara bunden av kollektivavtal.

Det sker genom att företaget går med som medlem i Biltrafikens arbetsgivareförbund eller tecknar separat så kallat hängavtal direkt med Transport.

Saknas kollektivavtal finns ingen lägstalön alls. Arbetsgivaren kan betala fem kronor i timmen eller erbjuda fem procent av inkörda pengar.

Utan kollektivavtal gäller heller inte garantilönen som finns reglerad i avtalet.

En avtalslös arbetsgivare kan naturligtvis välja att införa 37 procent på inkörda pengar och att betala ett garantibelopp ändå, men varken facket eller de anställda kan kräva det. Undantaget är om villkoren skrivits in i anställningsbeviset. Då blir det bindande.

Det finns alltså starka skäl för alla chaufförer att kräva kollektivavtal. Ett alternativ är att byta jobb och försöka få anställning i ett företag som har avtal.

Många seriösa taxiföretag har trots allt kollektivavtal. I och med den nya uppgörelsen gäller följande i avtalsbundna bolag:

• För chaufförer som kör privatresenärer och företagskunder, eller en kombination av färdtjänst och privatresenärer, kan åkeriet även i framtiden välja att betala procentlön. Fast det kräver – precis som tidigare – att arbetsgivare och arbetstagare skriftligen kommer överens om det.

Ett alternativ är en kombination av fast lön och procent på inkörda pengar. Även här krävs skriftlig överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Tillämpas procentlön, rakt ackord, har föraren inte rätt till övertids- eller ob-ersättning. Fast det finns en garanti om intäkterna blir låga.

Och den höjs nu med 6,5 procent under de kommande tre åren. (2,2 procent första året, 2,0 andra året och slutligen 2,3 procent tredje året).

Från och med den 1 juli 2017 är garantilönen:

– 19 572 kronor i månaden i Storstockholm

– 18 834 kronor i månaden i övriga landet.

Observera att månadsgarantin gäller för vanlig heltid – det vill säga 174 timmar eller 166,4 timmar i månaden (beroende på om man räknar helgfri vecka eller inte).

Det är vanligt att chaufförer som kör på procentlön jobbar betydligt mer. En förare som jobbar låt säga 220 timmar en månad ska ha garantilön för varje arbetad timme.

Timgarantin är sedan den 1 juli 112,50 kronor eller 117,60 kronor i Storstockholm. Och 108,24 kronor eller 113,20 kronor i övriga landet.

En Stockholmsförare (med kollektivavtal) som jobbat 220 timmar med vanligt schema på 166,4 timmar per månad ska ha 25 872 kronor i lön, brutto, om intäkterna varit så låga att garantin löser ut.

En majoritet av landets taxiförare kör på procentlön. Men det finns andra konstruktioner i avtalet också.

• En är veckolön med extra tillägg för taxameterpåslag och körda betalda kilometrar. Även ob och övertidstillägg ska betalas ut.

I och med det nya kollektivavtalet försvinner veckolönen och ersätts med månadslön. Fast veckolönen lever kvar för chaufförer som haft den sedan tidigare. Exakt hur den ska fasas ut blir en fråga för parterna.

Från den 1 juli 2017 är veckolönen:

– 3 744,16 kronor i Storstockholm.

– 3 738,51 kronor i övriga landet.

Runt om i Sverige har taxi- och färdtjänstbolag infört egna, hemsnickrade lönesystem med antingen fast månadslön eller timlön.

I kollektivavtalets paragraf fyra finns en öppning för att göra lokala uppgörelser tillsammans med facket. I samma kapitel finns regler om så kallade kontrakterade körningar. Alltså resor där taxameter inte används.

Men den stora nyheten i årets avtalsuppgörelse är månadslönen. Den kommer sannolikt att få stor betydelse när kommuner och landsting upphandlar färdtjänst och andra samhällsbetalda resor.

Även om upphandlarna inte kräver kollektivavtal kommer de angivna månadslönerna ändå att bli upphandlingskrav.

För chaufförer som har rätt till fast månadslön enligt de nya bestämmelserna gäller:

Begynnelselön

• från den 1 december 2017: minst 22 758 kronor
• från den 1 juli 2018: minst 23 249 kronor
• från den 1 juli 2019: minst 23 824 kronor

Lön för chaufförer med minst två år i yrket:

• från den 1 december 2017: minst 23 239 kronor
• från den 1 juli 2018: minst 23 730 kronor
• från den 1 juli 2019: minst 24 305 kronor

Notera att förare med månadslön har rätt till ob- och övertidsersättning. De tilläggen höjs också med 6,5 procent under de tre år som avtalet löper.

Kruxet med månadslönen är att facket och de anställda bara kan kräva den när förarna kör renodlad samhällsbetald trafik. Och bara för upphandlingar som startar efter den 1 december 2017.

Vad händer då om en förare blir beordrad att kör privatkunder en dag i månaden? Eller en dag om året? Kan arbetsgivaren hävda att det är ”blandad” trafik och fortsätta med procentlön då?

– Många taxiföretag som kör färdtjänst är seriösa och vill få ordning på branschen. Men, visst, vi kommer säkert att få tvister med företag som försöker tänja på gränserna, säger Transports förbundsordförande Tommy Wreeth.