”Halvvägs in i bygget tog det emot. Det var tungt att stiga upp halv sju på lördagen och sätta i gång, men varje ny sak som kom på plats gav energi. En spark i baken att jobba lite till”, säger Thomas Jacobsson.

Husbygge. Inbäddat i grönskan och infogat efter ett berg ligger det: lastbilsföraren Thomas Jacobssons och familjens hus. Byggklossarna är åtta sjöcontainrar, som fraktats haven runt. Och landat på Värmdö, utanför Stockholm.

– High cube. 20 fots containrar med 2,90 i höjd. I vanliga finns inte tillräcklig takhöjd, säger Thomas uppifrån gallerbalkongen.

Tre av containrarna, som pusslats ihop till en villa i tre plan, har bara gjort varsin fartygsresa över havet. Övriga har fraktats kors och tvärs.

– De är lite buckliga, med klistermärken kvar som visar att de varit på äventyr i Bermuda, Neapel och andra ställen.

Thomas lutar sig fram över metallräcket vid yttertrappan som svärfar fixat, säger att de aldrig klarat bygget utan ”Oppfinnar-Jockes” hjälp. Det är de två som svettats ihop, testat, byggt, diskuterat och ”stångats” mot frun och arkitekten.

– De kommer väl överens (skratt). Problem dyker upp, men vi har löst dem efterhand. Det värsta som hände var första hjälpen-lådan jag fick i huvudet. Och en bula.

Till det kan läggas en mindre brand, som släcktes i hast, när de skar plåt. En bit av värmeslingorna fick läggas om i cementgolvet. Glödloppor är förrädiska.

Att pussla ihop några containrar ovanpå varann. Det tar väl max ett år, tänkte Thomas. Tre och ett halvt år senare kunde familjen äntligen lämna byggboden på tomten och flytta in.

På husets rymliga terrass (containertak) finns både odlingar, dagbädd, bord och stolar. Där sitter Thomas och följer grågäss, fiskgjusar, häger och tranor kring sjön. Bäver finns och rådjur och räv stryker kring huset med stora specialbeställda fönster. Att slita bort containergolvet var ett hästjobb, konstaterar han.

Thomas visar in i dotterns pysselhörna och sönernas musikrum. Från en begagnad sopnedkast-lucka en trappa upp leder ett rör rätt ner till tvättstugan. Avundsjuk blir man. Thomas jobbar på en rivningsfirma och tanken var att återanvända så mycket material som möjligt. Tyvärr kom käppar i hjulet.

– Svenska byggregler och energikrav satte stopp för begagnade fönster till exempel. Treglas krävs. Eftersom det här huset är permanent så är reglerna strängare än för fritidshus.

Återvunnet är i alla fall badkaret på fot i badrummet med andlös utsikt mot berget i mossgrönt och grått. Lugna färger som går igen i industristilen inomhus. Bägge trapporna mellan våningarna är uppfångade från rivningshus. Lägg till det fynd på Blocket.

En god arkitekt och dito konstruktör är A och O, tipsar Thomas, som anlitade ett lokalt företag för gjutningarna.

– Vi borrade ner i berget, tryckte ner och fäste pelare i betongplintar för att förankra huset.

Pelarna syns väl inomhus. På dem, liksom containerväggarna, fäster familjen saker med magneter. Som dotterns teckningar.

– Det var tur att vi var så naiva. Annars hade vi aldrig gett oss på bygget. Det tog ett tag att förstå. Men en dag stod jag i köket och tänkte: Vi bor här. Vi har faktiskt byggt det här.