Ledare. Knappt 20 år har det tagit att riva ner ett samhälle som många nog uppfattade som relativt solidariskt och jämlikt. Visst, det fanns klyftor i Sverige då också. Stora skillnader i lön, förmögenhet och bostadsstandard. Men jag minns det ändå som att majoriteten trodde på en färdriktning, en gemensam vision.
Den handlade om att minska skillnader i hälsa, utbildning, sjukvård och disponibel inkomst. Jag föreställer mig att bevekelsegrunderna var olika. Några trodde på solidaritet, en uppriktig vilja att dela med sig. Andra accepterade förmodligen ökad jämlikhet av mer egoistiska skäl. En insikt om att ett samhälle med allför stora klyftor slits isär. Det blir otryggt inte bara för de fattiga, utan också för de besuttna.
Ett talande exempel är den omskrivna överklassafarin till Solsidan i Saltsjöbaden, en av Stockholm burgnaste förorter. Några boende blev så provocerade att de gick ut och kastade ägg på bussen där “åskådarna” satt.
I det här numret skriver vi om några av de mest utsatta och utnyttjade människorna i det nya Sverige. Det handlar om en polsk chaufför som bosatt sig här, men som tvingades åka tillbaka till Polen och skaffa F-skattsedel för att få ett jobb hos Andreassons åkeri. Ett jobb som för 20 år sedan garanterat skulle ha varit en vanlig anställning med lön, semester och anställningstrygghet.
Vi har också hälsat på två pakistanier som jobbat på en regummeringsverkstad i Malå. Under slavliknande villkor. Där har tingsrätten fällt en unik dom. Arbetsgivaren har gjort sig skyldig till ocker genom att betala löner långt under kollektivavtalet och dessutom kräva pengar tillbaka i efterhand, hävdar domstolen.
Jag inser att samhället anno 1990 varken var perfekt eller i alla delar eftersträvansvärt. Sverige var dessutom en ankdamm. Runt omkring fanns länder och befolkningar utan demokrati och mänskliga rättigheter. I dag har många av dem fått sin frihet. Men blev det så mycket bättre? Är polacker, litauer, ungrare, rumäner och bulgarer lyckligare i det nya Europa?
Det vore fantastiskt om det gick att återskapa visionen om ett rättvist samhälle där människor inte utnyttjas hänsynslöst. Där kortsiktig vinstmaximering inte är överreligion. Då krävs det att fler omfattas. Helst alla.