Visstidare och unga är mest utsatta
En av tio kvinnor i olika arbetaryrken råkar ut för sexuella trakasserier av personer de träffar på jobbet. Det kan handla om kunder, gäster eller patienter. Särskilt utsatta är unga och visstidsanställda, visar en LO-undersökning.
– Varken arbetsgivare eller fack har tagit problemet på allvar. Det är dags att lyfta sexuella trakasserier som den viktiga arbetsmiljöfråga det är, säger utredaren Joa Bergold på LO:s arbetslivsenhet.
Tidigare i år var hon med och presenterade organisationens årliga jämställdhetsbarometer. Den baseras framför allt på data från Statistiska centralbyrån och Arbetsmiljöundersökningen från 2013.
I LO:s undersökning vittnar två av hundra inom transportsektorn om sextrakasserier från kollegor eller chefer. Lika många berättar att de blivit utsatta av andra än arbetskamrater, som kunder och människor de träffar under arbetet.
Riskerna är störst i serviceyrken som vård och omsorg, hotell, restaurang och transportsektorn där ”kunden alltid har rätt” och den anställde förväntas vara trevlig och företagets ansikte utåt.
– Men det kan aldrig vara en del i jobbet att stå ut med sexuella trakasserier, säger Joa Bergold.
Hon pekar särskilt på utsattheten hos arbetarkvinnor med tidsbegränsade anställningar. Enligt studien upplevde över 30 procent av de visstidsanställda att det fanns en accepterande attityd till sexjargong och inviter på arbetsplatsen. Vem kan visstidsanställda vända sig till? Blir de inringda på jobb nästa dag om de berättar att en kund tafsade?
– Ju mindre makt i arbetet desto mindre utrymme att säga ifrån, summerar LO-utredaren.
Bland alla de tillfrågade arbetarna ansåg dock majoriteten att sexuella trakasserier inte är generellt accepterade på jobbet.
LO:s utredare lyfter särskilt fram det förebyggande arbetet. I dag kommer fackförbunden ofta in och förhandlar när skadan redan är skedd, positionerna låsta och jobben inte går att rädda.
Joa Bergold tar upp försvarsattityder som: ”Får man inte göra någonting nu för tiden? Ni skuldbelägger ju alla.”
– Det är en missuppfattning. Vad det handlar om är hur vi beter oss mot varandra på jobbet. Vi vill inte skuldbelägga utan göra kvinnor och män jämbördiga.
Finns det en risk, som när en kvinnlig lastbilschaufför kommer in ensam till en kund eller om det serveras alkohol på en personalfest, kan ansvaret aldrig läggas på den enskilda kvinnan, betonar Joa Bergold.
– Ansvaret är alltid arbetsgivarens och fackets. Ingen av parterna ska försöka smyga undan och lägga det på individen. Det är precis likadant som vid andra arbetsmiljöfrågor.
– Man försöker förebygga olyckor genom att göra en riskanalys och vidta åtgärder.
Normer och attityder kan slås fast genom att chefen gör klart att vin och öl på fester inte är någon ursäkt att förlora respekten för sina kollegor. Att en viss jargong inte tillåts och så vidare.
– Anställda ska känna skydd och stöd, veta vem de kan vända sig till och vem som backar upp dem om riskerna
inte går att ”bygga bort”, säger Joa Bergold.