Daniel Bergman håller ett öga på trafiken. Hastig­heterna går ner först när det bildats kö.

Bärgning. TMA-chaufförens jobb är att rädda liv. Bilens lysande bakparti hjälper till att undvika olyckor. Och när smällen väl kommer ska skyddet rädda livet på både olycksfågeln och de som är på väg att bli överkörda.

BRK. Ett-sexton.

Radion sprakar fram ett meddelande från trafikledningen på Bilräddningskåren. Han som svarar på meddelandet heter Daniel Bergman och kör bärgarnas livräddande krockkudde, en TMA-bil.

– Jag åker mot Gärdet och vänder ner i tunneln, svarar han i radion.

Daniel Bergman har mössan neddragen över öronen och den trådlösa telefonsnäckan i sitt högra öra. Han startar bilen och en svart strumpa möter gaspedalen.

Den rödgula lastbilen kör från Frösundavik, över en viadukt och ner på E4: söderut, chauffören behöver inte följa skyltarna som säger Lidingö, och vet att det är vid Hjorthagen han ska vända för att köra ner i tunneln Norra länken.

Tunneltakets lampor lyser gult. Bärgarbilen har anslutit och ligger just bakom. Daniel Bergman trycker på två knappar på en surfplatta och den bakre delen av bilen börjar blinka och skyddet fälls ner. Den stora upplysta skärmen bakpå lastbilen säger Incident och tretton orange­lysande plattor formar en pil. Budskapet till trafikanterna bakom: Byt fil!

En annan knapp öppnar jalusierna till skåpet där konerna, eller sergeanterna som de kallas, ligger. Daniel Bergman läser av trafiken med hjälp av den bakåtriktade kameran och speglarna. Han kliver i skyddsskorna och öppnar dörren försiktigt. En stark och obevekligt konstant fläktdriven vind försöker slå upp dörren ut i trafiken.

– Jag tänker inte så mycket. Det viktiga är att ha ögonen med sig och se vad som händer. Det sista jag gör innan jag kliver ut är titta i speglarna igen.

Det första han gör när han kommer ut är att lägga upp sergeanterna som en yttre linje mellan trafiken på ena sidan, och bärgare och kund på den andra. TMA-chauffören finns sedan som ett par extra händer till kollegan, hela tiden med ett öga på trafikflödet.

Den bil Daniel Bergman kör har egentligen två uppgifter. Den första är att synas. Den andra är ta emot smällen om, eller när någon tappar uppmärksamhet, eller får solen i ögonen, eller kör påverkad, eller bara kör som en idiot. När olyckan är framme ska TMA-bilen stoppa bilar, till och med lastbilar, och rädda livet på den som kör och den som är på väg att bli överkörd.

– Vi vet inte att vi gör någon nytta förrän det smäller. Men vi syns mer än en bärgningsbil, så det är svårt att veta vad som kunde ha hänt om vi inte stått där, säger Daniel Bergman.

TMA-kollegorna har blivit påkörda flera gånger. Själv har Daniel Bergman bara varit med om en påkörning.

– Vi stod i en brant vänstersväng. Uppförsbacke. Vi kunde inte stå på något annat sätt. Det var motljus. Jag hade ställt mig bakom bilen och sänkt ner skyddet. På vägen fick man köra 70 kilometer i timmen. Trafiken leddes över i den vänstra filen. Då kom en bil som tyckte att det gick för långsamt och valde att köra om i högerfilen. Så han kom i ungefär 110 kilometer i timmen och såg oss för sent. Han väjde till vänster, mot trafiken, och skalade bort högersidan av sin bil mot skyddets sida.

Av och till blir det tomt på jobb. Den här eftermiddagen kör Daniel tillbaka till Bilräddningskårens lokaler i Älvsjö i södra Stockholm. Han parkerar och går in. Sätter sig på ett bord. På en stol bredvid sitter kollegan Thomas Skaldeman med en låda full av bilnycklar och en plastpåse kretskort. Han har lärt sig dyrka och nästa steg är att lära sig att programmera om kretskorten i begagnade nycklar, för att hjälpa kunder som tappat bort sina.

– Det är bättre att hålla på med sånt här än att vara ute och bärga när man blir gammal. Det sliter så mycket på kroppen att sitta still och sedan gå ut och göra snabba tunga ryck, säger Thomas Skaldeman som jobbar som bärgare sedan slutet av 1990-talet.

– Det är mycket säkrare att jobba nu när vi har TMA-bilarna. När jag började jobba kunde det ibland gå så fort i tunnlarna att man fick stå på bilens flak och jobba samtidigt som bilarna svischade förbi, säger han.

I Stockholm rullar många skyddsbilar. De stora bärgningsföretagen har sina egna. Falck har flest eftersom de kör på uppdrag av Trafikverket. Assistancekåren har fyra bilar genom bolaget Bilräddningskåren, där Daniel Bergman är anställd.

– Oftast behövs vi inte, men det vet man inte innan. Jag tycker att det för det mesta är bra att vi måste vara med jämt. Annars tror jag att vissa bärgare kanske skulle snabba på och försöka göra undan jobbet i stället för att vänta på TMA. Men ibland blir det lite löjligt. På vissa vägar passerar det kanske bara några bilar på en hel natt, säger Daniel Bergman.

I pappersversionen av reportaget finns inaktuell information om generella TMA-krav på vissa vägar. Arbetsmiljöverket har sedan dess ändrat åsikt och de generella kraven är på väg att avvecklas. Läs mer här.